"Monster veckan" går mot sitt slut och det är bara ca 2timmar kvar på söndagens arbetspass. Att det varit mycket jobb känns, och märks antagligen. Humöret har väl inte riktigt varit på topp de senaste dagarna men jag överlever och nästa vecka blir lite lugnare med två lediga dagar, tyvärr inte efter varandra...

Träningen har i alla fall gått bra och jag har genomfört alla planerade pass. Imorse tog jag hundarna med mig för det tredje och sista passet som blev en lugn 5 km runda. Det blev också sista passet denna månad och jag har för första gången lyckats passera 100km på en månad! Känns jättekul då jag flera gånger tidigare gjort försök men av olika anledningar inte genomfört de planerade passen. Nu satsar jag på minst 100 km i september också!

Nästa vecka jobbar jag tre dagar på Gotland och där har jag tänkt genomföra två av nästa veckas tre löppass. Förhoppningsvis går det att springa 14 km rundan vid Kinnerstugan, men den kan ju vara igenväxt.... Det är nog i alla fall 4 år sen jag sprang den sist..... Planen är att kunna springa där och sen blir det ett pass längs strandpromenaden mot Snäck.

Utöver löpningen ska jag se till att även köra lite styrka i samband med passen för det slarvar jag alldelens för mycket med.

Hundarna har, förutom morgonjoggen, fått ett kort pass markeringar med apportkastaren. Jag ville testa Zingo igen för att se om kunde sitta still idag också, och det gjorde han!! Jag körde lite fotgående och sen ställde vi upp och Daniel sköt - simple as that. 2 markeringar fick han och det finns inget annat att säga om dem än - KANON! Baconosten smakade bra som belöning....

Zacke som satt så stadigt igår knallade på båda sina markeringar. Han satt så lugnt och fint ända till sekunden innan jag tänkte skicka honom, då for han iväg.... Antagligen gjorde jag något utan att vara medveten om det själv men jag struntade i det idag och lät det vara.

På eftermiddagen tog vi vår vanliga runda i Kåvetorpsskogen och jag tog några bilder på grabbarna men de blev riktigt dåliga så det blir inga bilder här idag.

Dagen började med att hundarna fick följa med till jobbet under första öppningen eftersom Daniel sovit dåligt och mådde uselt. 0815 var vi hemma igen och innan nästa sväng till jobbet (ett väldigt åkande fram och tillbaka på helgerna...) tog vi en promenad ut på stubbåkern. En stubbåker är alltid torr, trodde jag, men så fel jag hade... Hundarna race:ade som galna i den vattensjuka åkern och blev både blöta och skitiga - men de hade kul!

När dagens jobb var avslutat hade Daniel piggnat till och han kom med ut för att skjuta med apportkastaren när vi tränade markeringar. Jag hade lagt upp övningen i tre steg. Skott utan kast, skott och kast med separat dummy och till sist skott och dummy med app.kastaren Jag hade dessutom lagt ut dummies för att kunna skicka på linjetag bakåt om dragningen mot markeringen blev för stor.

Zingo var först ut. Han knallade ett par gånger och jag blev arg och gick ut och sa åt honom på skarpen och efter varje tillsägelse fungerade nästa skott+kast u/a....

Sen fick Zacke vara med (han hade tonsatt Zingos prestation med skall och pip...). Han skötte allt perfekt, ja det fanns väl mer att önska vid fotgåendet men stadgan var över förväntan! Duktig gammel man!

"Vad gör jag annorlunda?" frågade jag Daniel. En hund knallar och den andra sitter som gjuten. "Du litar mer på Zacke" - var svaret. Sant! Och jag har inte lika stora krav och förväntningar på honom...

Fram med Zingo igen och med Daniels hjälp gjorde jag på samma sätt som med Zacke - lite fotgående, sitt-stanna och ett "nej", jag stod vid sidan om med fötterna bredvid varandra och händerna vid sidan. Skott och dummy med apportkastaren och Zingo sitter.... ända tills jag kläcker ur mig "pass på" (något jag använder på Zacke när han ska markera) och viftar med höger handen och Zingo ger sig givetvis iväg.... Mitt fel helt och hållet. Zingo vet inte vad "pass på" är och tog det för "apport".... Nytt försök, munnen stängd och händerna "låsta" vid sidan - Zingo sitter stadigt (med lite ryckningar i takt med Zackes skall...) ända tills jag skickar honom. DUKTIG liten brun!! Dessutom markerade han riktigt bra och hittade dummyn utan hjälp. Det fungerar ju!

Där avslutade vi dagens träning och stoppade undan mjukosten (med bacon smak), en riktigt favorit som belöning.

Sen blev det ett varv genom Kåvetorpsskogen, med paus under en gran när det kom en regnskur, och väl hemma var det två trötta och nöjda hundar som tog sig en siesta.

Igår hade jag veckans enda lediga dag och det gällde att utnyttja den till max!

På förmiddagen stack jag ut för att springa långt. Jag har ju faktiskt varit lite dålig på det den senaste tiden och nu är det bara 14 dar till halvmaran så jag ville känna lite på formen. Turen gick via Kåvetorp och Luestad fram till Åkerstorps avfarten, sen asfalt mot Östra Harg och vidare mot Sviestad, avslutade med att springa förbi Idingstad och sen hem. 16km blev det totalt på 91 minuter. Känns godkänt! Benen var med på noterna hela tiden men det blev lite tungt runt 11km för att sen släppa och kännas ok igen. Det enda störmomentet är att jag får lite ont i hålfoten på vänsterfoten, den fot jag pronerar mest med, så jag måste nog fixa nya inlägg....

Hundarna har inte fått mycket träning den här veckan. Eftersom jag har jobbat så mycket har de varit på dagis tre dagar och blivit aktiverade där med promenader, löpband och rastgård. För två "bonnhundar" som mina är det mycket spännande dofter och hundar och de blir helt slut efter en dagisdag och då blir det ingen bra träning (i kombination med trött matte blir det mest katastrof ;)). Men igår var de utvilade så vi körde lite repetitioner på det vi tragglat tidigare - raka linjetag och bara ta med en dummy åt gången. Det fungerade jättebra! Båda två var på hugget och det gick fort ut och fort in. Zingo tog bara en dummy per gång utan stöttning från mig. Zacke blev lite trött vid sista skicket och jag fick stoppa honom och skicka honom på "ut" för att han skulle komma till rätt område, men han förstod mig och fick in sin dummy. Zingo har ibland varit lite tveksam när jag skickar (oftast händer det när jag skickat ett par gånger eller styrt honom mycket) och det var han idag också. Istället för att kommendera "ut" tog jag tillbaka honom och skickade om och då gick han hela vägen till dummyn om än med en liten snegling bakåt.... Det var riktigt duktiga båda två och som avslutning fick de varsin dubbelmarkering. Inga tendenser till lätta rumpor utan de satt tills jag sa annat (kan man få kasta själv på prov??) och markerade bra! KUL! Idag tränar vi vidare, jag ska bara jobba lite först....

Husse i huset har blivit sjuk! Han som aldrig är sjuk fick ont i halsen för ett par dagar sen och igår kom han hem från jobbet med 39 graders feber och mådde riktigt risigt.... Den berömda svininfluensan kanske.... Jag vill inte bli sjuk just nu!! Nästa vecka ska jag till Gotland och jobba och halvmaran väntar runt hörnet. Esberitox, extra C-vitamin och så håller jag tummarna...

Igår avverkades veckans första löppass i ett av mina favoritmotionsspår - Linköping skidklubbs spår i Hackefors. Spåren är rejält kuperade, välskötta och ligger nära jobbet - kan inte bli bättre! Den här gången blev det ett varv på 6 km slingan (för att vara exakt så står det att den är 6,3 km...). Jag har känt ett riktigt löpsug de senaste dagarna så planen var att trycka på lite extra och ta mig utanför min "bekvämlighetszon" så att jag skulle få jobba lite extra. Planen följdes och jag hade kraft att skjuta på ordentligt i backarna - KUL! 35 minuter tog det och i och med det hamnade jag strax under 6 min/km, den magiska gränsen för vad jag tycker är "bekvämt" när jag springer. Det är egentligen inte mycket jobbigare att ligga på 5.30 tempo, men jag hamnar ofta på 6min/km om jag inte tänker lite extra på tempot. Målet är ju att bli bättre och snabbare och då måste jag flytta gränserna! Det får bli septembers mål med löpningen - att träna utanför bekvämlighetszonen, dvs tempo under 6 min/km och sträckor längre än 10 km.

Det var någon som inte tyckte han fick vara med här i bloggen.... så här ser han ut - the best "hubbie" ever!!

I lördags var det vilodag för mina ben, i alla fall från löpning. Daniel och jag åkte till hufvudstaden för en kväll på Stadion och en natt på hotell. Dagen tillbringades till fots, promenerandes mellan butiker och caféer och avslutades på eftermiddagen i hotellets skybar med ett glas vin. På kvällen blev det Coldplay konsert på Stockholm Stadion. En härlig lördag med bästa tänkbara sällskap!

Väl hemma igen blev det 40 minuter lugn löpning och nu väntar en vecka med 50 timmars arbete.... Det blir en utmaning att hålla humöret uppe och lyckas genomföra de planerade 3 löppassen.... Nu är det bara två veckor kvar till Stockholm halvmaraton och jag minskar lite på löpningen för att vara säker på att känna mig fräsch i benen när jag står på startlinjen, så den här veckan väntar två korta pass (5-7km) och ett långpass (15km).

Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.... Jag kom iväg från jobbet senare än planerat och det vände upp och ner på allt. Egentligen helt utan anledning.... Redan på vägen hem kände jag hur jag blev mer och mer stressad. Axlarna åkte upp i öronhöjd och väl hemma hade andningen fastnat långt upp i bröstkorgen - stress"attacken" var ett faktum...I det läget beter jag mig mer eller mindre som en idiot och det är bäst att bara hålla sig ur vägen tills jag lyckas lugna ner mig. Det är jättesvårt att säga vad som triggar igång det men kombinationen- mycket jobb, dåligt med sömn och för lite mat gör det mycket lätt att trilla dit. Numera har jag lärt mig känna igen tecknen och vet också hur jag ska göra för att tagga ner igen, men det är svårt ibland.... Idag for jag runt i huset med dammsugaren innan jag tog förnuftet till fånga och gick en promenad med hundarna, rörelse funkar alltid! 45 minuters rask promenad tog udden av stressen men jag kände att det krävdes mer så det blev en kort löprunda på det. Det kändes lite segt i början innan jag lyckades släppa ner axlarna och andas med hela magen men sen lät jag benen rulla på. 25 minuter senare var jag en helt ny människa! Avslutade med sit-ups, armhävningar och rygglyft samt en rejäl stretch - SKÖNT!!

Till sist får ni en bild från Dolomiterna där jag vandrade en vecka i somras. Frisk luft, underbara vyer, rörelse och en del adrenalin - ett perfekt sätt att varva ner.

Igår kväll packade jag in hundarna i bilen och åkte till M för att träna lite vattenmarkeringar. Vi var 4 tvåbenta och 10 fyrbenta som skulle träna ihop. Det var en härlig syn att se alla hundar välla ut ur bilarna och det stämmer nog som man säger att "har man en flat vill man ha en till".Jag är generellt sett väldigt dålig på att planera min träning (men jobbar på att bli bättre..) men igår hade jag tänkt igenom VAD jag skulle göra och HUR jag skulle belöna och korrigera - planen höll hela vägen.

Vi började med att sitta vid strandkanten och titta på när de andra jobbade, lite pip och något skall men en förvånandsvärt samlad Zingo. När vi sen skulle köra förberedde jag med att lägga ut en dummy bakom oss i skogskanten, för att kunna skicka på den om dragningen mot vattnet blev för stor, och sen fick han sitta kopplad när markeringen kastades (jag ville inte att han skulle lyckas knalla!). Det blev lite väl stor dragning mot markeringen, som väntat, så jag tog av kopplet sa "fot" och vände runt och skickade på linjetaget. Därefter vände vi mot vattnet och han fick hämta markeringen. Vi körde på vilt idag och av någon anledning lade han ner fågeln ca 1 meter från mig båda gångerna, men jag ville inte bråka om det - fokus var på stadgan. Det blev 2 markeringar med linjetag bakåt och jag kände mig nöjd med Zingos arbete. Var dessutom noga med att berömma det som var bra, men mjukost hade jag inte hunnit köpa....

Zacke fick komma ut en kort sväng och hämta 2 markeringar (trut och mås!). Han var riktigt på hugget och tyckte det var hel skoj att få vara med! Han fick också sitta kopplad när markeringen kastades men han kändes betydligt stadigare på rumpan än Zingo och han kom hela vägen in och lämnade av i hand! Gamle man, han kan om han vill!

Sen tog jag ut Zingo igen och han fick sitta bunden när jag kastade och sköt - vilken miss! Att jag inte tänker längre än näsan räcker.... Han satt givetvis och gapade non-stop. Helt i onödan. Det hade givetvis varit bättre att han satt kvar i bilen. Ja,ja - gör om gör rätt.

Till sist avslutade vi med ytterligare en markering men linjetag och då fick jag fågeln i handen!

Hundarna jobbade jättebra och jag är nöjd med dem, men mest nöjd är jag med mig själv. Jag planerade träning och genomförde en enligt plan - och resultatet blev jättebra! Det blir ju alltid lite rörigt när man är många som tränar ihop med hundar på olika nivå och det är så lätt att bara göra vad de andra gör utan egen plan, och då blir det inte bra. Lite egen planering och träningen blir så mycket mer givande!(synd bara att det ska vara så svårt att komma ihåg det...)