Hundarna har börjat fälla..... 

Det blev lite pälsvård nu på kvällen. Både Zacke och Zingo fäller mycket nu så jag passade på att borsta ur pälsarna ordentligt och putsa lite på öron, halsar och haser. Jag är verkligen ingen expert på att trimma hund men jag klarar av att ta det värsta så de ser lite prydliga ut. När det kommer till utställningstrimning tar jag hjälp av andra som kan det bättre, men efter som jag inte vill att de blir alltför lurviga tar jag några tag med saxen då och då.

För egen del har det varit träningsvila i dagarna två.

Igår var jag till Marie, på ACRO, och fick en rejäl genomgång av musklerna. Det var stelt, stelare än jag trodde, och det gjorde ont men en del av spänningarna släppte. Det blir ytterligare ett besök om en vecka och fortsatt jobb med mina motsträviga muskler.

Idag har jag haft en rejäl huvudvärk men det är inte helt ovanligt när jag fått nackmusklerna masserade och den har avtagit nu under kvällen. Träningsvilan beror på ett litet "kli" i halsen som fått mig att frossa i C-vitamin och vitlök. Jag vill verkligen inte bli förkyld igen!! Vi har fått vårt första fall av svininfluensa i Saab tornet (men han har jag inte jobbat med på länge) och även andra arbetskamrater hostar och snörvlar så jag hoppas att halsontet är inbillning men jag vågar inte chansa....

Eller långpasset som aldrig blev av.

Jag har varit så trött idag. Vi sov dåligt allihop i natt. Klockan 02.00 vaknade Zingo och ville gå ut. Daniel släpade sig ur sängen bara för att konstatera att hunden var nödig. Inte dålig i magen på något sätt utan bara skitnödig helt enkelt.... mitt i natten...

Planen för dagen var att springa ett längre pass idag eftersom jag var ledig. Så blev det inte. Jag var så trött att jag snabbt insåg att ett långpass kunde jag glömma, men det blev en kortare runda i alla fall. Igår gick det så lätt att springa, idag var det raka motsatsen - jag fick kämpa för varje steg och det var på ren viljekraft jag tog mig fram. Men hur jobbigt det än känns när man är mitt uppe i det vet jag hur bra det känns efteråt och det driver mig framåt. Inte heller vädret var på min sida, det duggade och det var, om möjligt, ännu mer lerigt idag.... Trots trötthet och dåligt väder fick jag ihop 8 km löpning och belöningen för det kom på eftermiddagen då solen tittade fram!

Hundarna fick ett kort pass lydnad också idag. Fotgående, apportbock och några inkallningar. De jobbade helt ok båda två men jag bröt rätt snart eftersom min trötthet satte käppar i hjulen.... Tålamod och lugn är en rätt dålig beskrivning av en trött Emma...

Det finns sån´t som är så gott att Zacke sitter "kanin" för att få....

Som favorit-belöningen när man tränar - mjukost med bacon smak!

Med andra ord en typisk löprunda på landet när det är höst.

Efter en helg med mycket jobb och lite energi tog jag mig i kragen och luftade löparskorna. Det var jätteskönt! Regnet som föll på oss under morgonens hundpromenad hade avtagit, solen kämpade för att tränga igenom molnen och det kändes lätt att springa. Det var en sådan där runda då benen springer av sig själv och resten av kroppen kan åka snålskjuts. Men det var blött i skogen... Klafs, klafs genom geggan och det gällde att ha koll på var man sätter ner fötterna för att undvika de allra geggigaste hålorna. Resultatet blev att endast halva ena skon var nere och vände i leran - inte illa alls. Det blev ca 6,5 km som avverkades på 38 min och jag kände mig full av energi igen.

Efter en stretch och dusch var det dags för hundarna.

Precis som igår blev det en stunds lydnadsträning i hagen bakom huset. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen när jag kör lydnad men jag klurar på det och under tiden kör vi de moment jag kommer på för stunden...

Idag började vi med fotgående. Zingo har en härlig energi när han går fot och tycker verkligen det är roligt, men i sin iver hamnar han lätt med rumpan vinklad från mig (han går i skänkelvikning) så det får vi träna vidare på. Zacke är ingen höjdare när det gäller att gå fot med ögonkontakt... Tråkigt, tycker han,så där gäller det att köra mycket vändningar och tempoväxlingar för att ha honom med sig hela tiden.

Sen blev det lite träning med apportbocken. Zingo fick börja med att bara hålla den helt stilla i munnen. Inte helt lätt när man är en hund som gärna rullar och fixar med det man håller i, men det blev bra! Zacke har inga problem att hålla den stilla så han fick träna på att plocka upp den från marken. Det låter lättare än det var. Av någon anledning envisades han med att plocka upp den i "kulan" (den tjocka delen)...Något vi får träna vidare på.

Som avslutning blev det några inkallningar med ställande/läggande och det gjorde de riktigt bra! Lite sega stopp/ligg men det här är ju inget vi tränar dagligdags.

Efter träningen gick vi en promenad och det var hundarnas tur att ha närkontakt med geggan. De for runt som tokiga på stubbåkrarna, i bästa flat stil, så det sprutade vatten och lera om tassarna. För en flat finns inget dåligt väder, eller dåligt underlag för ett race

Hittade en bild på Zacke när han var 8 veckor - full fart redan då! Den här bilden är tagen samma dag som vi hämtade honom... Så söt...

Jag har en piriformis som inte är som den borde just nu. Piriformis är en muskel belägen djupt inne i sätesmuskulaturen och när den blir stel kan den trycka på ischiasnerven och man får ont i nedre delen av ryggen och baksida lår. Min vänstra piriformis och jag är inte alltid överens och just nu är vi t o m osams.... Jag gick i många år med ont i nedre delen av ryggen utan att få någon bukt med det. Det är många naprapater och kiropraktiker som gått bet på min rygg ända tills jag träffade Marie på ACRO Ryggklinik - hon hade lösningen! Det var egentligen inte ryggen som var problemet utan den lilla priformis som var orsaken till alla mina bekymmer. Vilken lättnad det var att hitta en lösning och slippa konstant värk och "ilningar" i benen. Tyvärr kommer problemen tillbaka med olika intervaller, slarv med stretchen och ökad träningsmängd är ofta bovarna i dramat, och just nu gör den ONT! Tack och lov har jag tid hos Marie på onsdag nästa vecka och även om det gör ont när hon kör ner tummarna i muskeln och masserar bort spänningarna så vet jag att resultatet blir bra!

Igår blev det ett lite längre pass i Hackefors, 12 km totalt. Det kändes tugnt och trögt men min envishet, mitt pannben, gjorde att jag sprang den sträcka jag bestämt mig för och inte gav upp i förtid. Det är ett väldigt kuperat spår, en rejäl backe per kilometer, och redan i slutet av första varvet upptäckte jag att det kändes konstigt när jag sprang uppför. Kroppen kändes sned på något vis.... Inte så konstigt, för vid närmare eftertanke var det bara höger ben som stod för frånskjutet i backen, vänster ben höll bara balansen utan att jobba. Varför det blev så? Min kära vän piriformis talade högljutt om att "Hallå, jag är ur funktion! Gör något åt det!"  Det blev till att gå i nästan alla backar resten av passet, eller jogga mycket långsamt och försiktigt.... Det gick i alla fall och under kvällen blev det spikmattan för rumpa och baksida lår och Daniel fick hjälp mig att stretcha. Lite bättre blev det  men jag får nog hålla mig på plan mark tills Marie har fått ordning på muskeln igen.

När jag började blogga här var det i tron att det var en reklamfri blogg-site. Jag hade visst fel. Nu ska man visst betala 20 kr i månaden för att slippa reklam i bloggen. Är det här något som dykt upp i samband med namnbytet (från Bloggagratis till Bloggplatsen)?? Någon som vet? Jag vill inte ha reklam i min blogg så det kan bli aktuellt att flytta den....

Jag tror att det usla vädret har satt sig på humöret.... Är ledig idag men med en hel hög med "måsten" som ska avverkas... Så här långt har jag hunnit dammsuga (fantastiskt hur mycket skit 8 tassar kan släpa innan för dörren!),tvätta en maskin tvätt och handla mat.

Det så otroligt genomtråkigt att handla mat och allt som hör till det. Det ska planeras mat, skrivas inköpslistor, släpas på skräp till återvinningen, panta burkar och flaskor, trängas i butiken, släpa hem allting och sen packa upp skiten.... För att inte tala om att laga mat... Pest och pina! Städhjälp går ju att köpa, jag skulle gladeligen betala för att slippa de här turerna till affären.

Att vara "ledig" men ändå inte hinna med det man helst vill göra är ingen höjdare för humöret. Det är ytterst tveksamt om jag hinner med någon löpning idag tex, även om humöret skulle behöva en rejäl, svettig runda. Idag får jag prioritera hundarna och deras träning. Sen har jag ju en hel del städning kvar.... Vi får gäster i helgen så det krävs åtminstone en liten uppfräschning. Men jag vill inte, orkar inte...

Ibland vore det skönt att vara barn igen och slippa alla krav och måsten. Tänk att få maten lagad och serverad varje dag, kläderna tvättade och kylen och frysen fylld utan att egentligen anstränga sig själv. Det är först nu jag verkligen uppskattar det - tack mamma och pappa för all service!

Nu får det vara färdig gnällt - dags att ta tag i den resterande städningen...

Idag fick jag ingenting gjort på jobbet. För ovanlighetsskull hade jag ett sk byråpass, dvs jag satt inte och pratade med flygplan, och försökte jobba med kommande schema. Det gick inget bra... Det var för mycket frågtecken kring personalen för att kunna fördela passen, så jag kompade och åkte hem för lite hundträning .

Bra val, tyckte både jag och Grabbarna Grus! Vi struntade ev älgjägare och gick till fältet på andra sidan kalhygget för att köra lite linjetag. På vägen dit blev vi iakttagna av en ensam älg (de brukar vara tre i grupp så det har kanske varit lite jaktlycka..) men hundarna struntade i den. Duktiga vovvar!

Väl framme på fältet lade jag ut bollar och dummies på tre olika punkter, synligt, och på olika avstånd. Tanken var att de skulle träna både minnet och på att gå dit jag vill. Under tiden jag lade ut apporterna passerade tre stycken rådjur på nära håll men hundarna nöjde sig med en snabb blick trots att jag var 50m bort. Där såg man vad som var viktigast - att apportera!

Det var ju ett tag sen vi tränade men grabbarna jobbade på jättebra och det var inga större problem att få in apporterna. Som vanligt visade det sig att övningen var mycket lättare än jag trodde den skulle vara....

 Zackes enda plump i protokollet var att han tog in både en boll OCH en dummy på första skicket. Munnen full! Annars jobbade han riktigt bra och hade näsan inkopplad när jag blåste söksignal så apporterna kom snabbt in.

Zingo hade inte riktigt näsan med sig alla gångerna och mot slutet fick jag stoppa och trycka ut honom i rätt område flera gånger innan han hittade sin apport. Han var väldigt lyhörd för mina tecken och signaler i alla fall så det gjorde han bra, och han ger sig inte utan letar vidare trots att "belöningen" inte kommer direkt.

Allt som allt var det ett bra pass och jag känner att träningslusten börjar komma tillbaka. Tack och lov för det, hälsar Zacke och Zingo.

En blöt Zacke på väg in med dummyn.

Zingo med favorit apporten - tennisboll.

....eller åtminstone en svacka i motivationen.

Det var ett tag sen jag uppdaterade men det är inte mycket som hänt. Den "stora höst deppen" verkar ha infunnit sig och den senaste veckan har allt känts tråkigt och jag har mest gått runt och surat. Jag skyller allt på mörkret! Usch och fy så tråkigt det är när det är mörkt när man vaknar och mörkt redan vid 19-tiden på kvällen. Av någon anledning känns det som om dagen är slut så fort mörkret faller och då blir jag helt inkapabel att göra något och hamnar i soffhörnet med fjärrkontrollen i ett fast grepp. Ni kan ju tänka er hur lite jag får gjort under vintern när det blir mörkt redan klockan 16.... Varje år tänker jag att jag måste göra något åt det här beteendet men det blir ingen ändring förren ljuset återvänder.

Lite träning har det blivit trots allt;

I fredags hade vi engelska prov på jobbet. Det har blivit bestämt att alla flygledare ska betygsättas i engelska för att fastställa att vi kan förstå och förstås och får man betyg 6 (på en skala 1-6) så slipper du testa dig igen. (Övriga betyg innebär omprov med olika intervaller) Jag fick en 6:a  och firade det med ett löppass i Hackeforsspåret. Det blev totalt 9 km rejält kuperad löpning på 50min. Jag hade lite svårt att hitta en bra "rytm" med andningen men i övrigt kände jag mig pigg och stark. Efter passet nöp det till ordentligt i luftrören och jag fick ta en dos Bricanyl så det kan kanske vara läge att fortsätta medicinera mot astman....Jag trodde jag skulle slippa det nu när förkylningen är över.

Lördag och söndag tillbringades i trädgården där vi fixade i ordning allt inför vintern. Jag slet hårt med häcksax och grästrimmer men gick bet på röjsågen (den jäkeln bara stannade för mig hela tiden så Daniel fick ta över...). Det kändes ordentligt i armar och axlar och jag fick ytterligare en påminnelse om att jag borde styrketräna lite mer regelbundet...

I söndags fick hundarna ett mycket efterlängtat träningspass. Jag var inte 100% motiverad så det blev lite enkla grepp övningar med dummy och några lydnadsövningar. Allt för att inte hamna i en situation där jag blev irriterad och arg på hundarna....

Det blev ett bra pass med hundar som tyckte det var hur kul som helst att få använda huvudet - mera matte, mera!

Igår, måndag, tänkte jag ge kroppen en genomkörare och åkte till Linghemsspåret och körde intervaller. Det blev uppjogg på 12 min (2,2km),därefter 5x2min intervaller i 4min/km tempo och avslutande ned jogg på ca 12 min (1,5km). Totalt blev det 6,6km på 36 min. Helt ok, men inte kände jag mig särskilt uppiggad av det....

Imorse morgonjoggade vi, jag och vovvarna. 5km på 30 min och det fungerade! Nu känner jag mig mer på hugget och under eftermiddagen planerar jag lite hundträning.