...och snön lyser vit på taken.

Det är kallt här i Hornberga! Både igår och idag har temperaturen legat på ca -23 men det ska bli lite mildare imorgon. Hundarna får ha täcken när vi går våra promenader och det är inte aktuellt med några längre turer. På morgnarna, när det är som kallast, har de riktiga bekymmer med att rasta sig. Det är inte lätt att sätta sig i den iskalla snön och hinna bajsa innan benen krampar och jag får hala ut de på vägen med hjälp av kopplet. För det går ju inte att sätta sig där det är plogat utan ut i lössnön måste man....

Jag har trotsat kylan och varit i Grönklitt och åkt längdskidor både igår och idag. Igår var det bistert (-21) och det blev ingen lång runda. 9 km och en timmes åkning var allt jag pallade med sen var låren och rumpan som isbitar och jag såg ut som en snögubbe.

Idag var det bara -15 i Grönklitt, trots att det var -23 nere i Hornberga, så idag blev det en lite längre tur på ca 14 km. Jag förväntade mig minst lika kallt som igår och hade byltat på mig extra mycket kläder. Det var dubbla strumpor, dubbla långkalsonger och ylle-mamelucker. För att skydda halsen hade jag dessutom en halsduk. Jag kände mig michelingubbe men jag höll mig lagom varm hela passet så det var visst inte FÖR mycket kläder trots allt...

Det är så kul att åka skidor! Jag vet inte varför det är så kul men jag blir alltid glad av att ge mig ut i spåren. Tekniken lämnar en hel del att önska och det där med stakning får jag ingen kläm på hur jag än försöker.... Behöver nog få lite proffesionell hjälp får att lyckas med det - och mer överkroppsstyrka.

Idag jobbade jag lite extra med tekniken i diagonalåkningen och försökte tänka på att komma fram med höften och bröstet samtidigt som axlarna var avslappnade. Jag har en tendens att falla fram och på något sätt krypa ihop med axlarna och då blir det jobbigare att åka.

De sista kilometerna lade jag in några intervaller (700m i högre tempo + 300m lugnt X 3) för att få upp farten och det kändes riktigt bra. 

På väg mot Stormon.

Nästan lika snöig i dag.

Imorgon är planen att köra ett två timmars pass. Det gäller ju att passa på om det är lite mindre kallt....

Jag är på gång igen!

Nu anser jag att förkylningen är över och har hunnit med två korta joggingturer med hundarna som sällskap. Idag blev det dessutom årets sista jogg eftersom nästa vecka kommer gå i längskidåkningens tecken.

Årets sista månad blev inte riktigt vad jag tänkt mig då ytterligare en förkylning slog sina klor i mig, men nu är jag laddad inför nästa år och den 4 januari startar maraton-träningen. Jag kommer följa Anders Szalkais program för 4.30 (maran på 4,5 tim)men med lite modifikation. Det är så svårt att veta hur lång tid man kan behöva ha på sig för en mara men eftersom det är första gången känns det viktigast att komma runt och då känns 4.30 lagom. (det är ju inte förbjudet att springa snabbare om det känns ok;)) Så här i början av programmet känns långpassen lite väl korta, så de kommer jag lägga på några kilometer på, och sen blir det ett extra pass i veckan för att bygga vidare på höstens träning. Riktigt spännande ska det bli!

Igår fick hundarna ett pass lydnad, något som var efterlängtat.

Zingo och jag jobbade med fotgåendet, eller linförigheten för kopplet var på, och fokus låg på hans placering vid högersvängarna då det var där han svävade ut på provet. Sen jobbade vi med att få ställandet rakt, riktigt klurigt men till sist verkade han förstå vad jag var ute efter och det blev riktigt hyfsat.

Zacke fick lite linförighet och han blir lite fundersam när kopplet kommer på. Med koppel runt halsen hamnar han en halvmeter från min vänstra sida... Det var svårt att förstå när matte om och om igen fick visa var man ska gå, så det tragglade vi med.

Som avslutning gick vi in och jag letade fram klickern. Jag trodde att jag skulle behöva klicka in Zingo igen men han kom ihåg trots att det var jättelänge sen vi använde den. Det är kanske jag som behöver klickas in.... och komma ihåg att använda den...

Imorgon styr vi kosan norrut till Hornberga för en veckas semester, sen börjar allvaret igen  

Och snart har jag semester!

Det händer inte mycket här hemma just nu. Min förkylning vill inte riktigt släppa så det blir ingen träning förutom långpromenader i snön med hundarna (inte så dumt det heller). Jag har fortfarande några pass kvar att jobba innan det blir semester och Daniel är snäll och jobbar ikväll istället för mig så vi kan ge oss iväg till Blekinge tidigt imorgon.

Det blev inga julkort i år (heller) så jag vill passa på och önska alla en riktigt

GOD JUL!

(här försökte jag skriva hälsningen i lite större text men när jag publicerar inlägget blir det så här litet igen.... Lite olika färg att använda till texten hade ju inte heller skadat....)

....nu är jag här.

Lördagspromenad i snö och kyla.

Liten brun med frost i ögonbrynen   

"Bara" minus 10... Imorse var det ännu kallare... 

Vintern har kommit med full kraft.

Den här veckan har varit seg på alla sätt och vis. Redan i måndags fick jag ont i halsen som nu ändrat form och övergått i hosta och astma. Jag är inte bra på att vara förkyld. Jag blir rastlös och grinig, något som enklast botas med lite löpning, men man ska ju undvika att träna med infektion i kroppen så jag låter bli för det blir aldrig bra när jag får för mig att träna bort en förkylning.... Ja, det har hänt att det känts som en bra idé...

Ute har det blivit vinter och längtan efter löpskorna blev svår i början av veckan när det föll stora flingor från skyn - det är så härligt att springa i nysnö! Igår och idag har det inte varit lika frestande då det blåst kuling och snön rör sig mer horisontellt än vertikalt. Kallt är det dessutom och varje morgon fylls med spänning då man ska ta sig upp till stora vägen utan att köra fast i snön.

Hundarna har varit på dagis tre dagar i rad och är helt slut. Zacke ser riktigt groggy ut om kvällarna och på morgnarna tar han en snabb tur tillbaka till sängvärmen innan det är dags för avfärd. Imorse hade han extra jobbigt då "någon"(läs vinden) gick bakom och lyfte på hans svans hela tiden - jättesvårt att rasta sig när man hela tiden måste sätta sig ner och kika bakom rumpan. Han är söt den gamle!

Zingo blir mest hungrig av dagis. Trött också men det visar sig mest som rastlöshet ända tills det är godnatt för oss alla, då sovs det, och snarkas.

Nu ska jag ta mig igenom morgondagen och sen väntar en ledig helg utan något planerat. Det ska bli riktigt skönt!

Lydnadsdebuten  avklarad!

Söndagen började med tidig uppstigning och ut för en joggingrunda med hundarna. Tanken var att Zingo skulle göra av med lite överskottsenergi inför debuten på lydnadsplanen. Det är något speciellt med tidiga morgonjoggar. När klockan ringer tvingar men sig upp och drar på löpkläderna, snörar på skorna och ger sig iväg. Den första kilometern brukar vara motig men sen blir det plötsligt lätt att springa och jag känner hur mungiporna dras uppåt. En härlig känsla av lycka. Det är bara jag, hundarna och den tomma vägen. Världen ligger tyst och mörk omkring oss och det är bara våra andetag och steg som hörs. Igår hade det dessutom snöat vilket gör det ännu härligare .

Zacke fick sen stanna hemma hos husse och jag och Zingo åkte till brukshundsklubben där vi träffade Anna, Molle, Ronja och Musse. Efter vi anmält oss i sekreteriatet gick vi en runda för att rasta hundarna och sen var det dags för lottning. Jag drog nummer 3. Perfekt, för då hade jag tid att se ett ekipage innan det var dags för oss att göra entré.

Lkl 2 kördes innan oss men platsliggningen för 1:an  och tandvisningen kördes direkt efter lottningen.  Jag hade ju mina tvivel om platsen men jag hade inte tänkt tanken att andra hundar kunde gå upp, i mitt huvud var det bara Zingo som ev skulle göra det... Det gick inte många sekunder innan hund nr 5 reste sig upp och rörde sig och det räckte för att Zingo skulle gå upp och nosa lite på först Molle (nr 4) och sen 5:an... Skithund! Nåja, inte mycket att göra, bara att träna vidare för det är ju lite surt att nolla ett moment med koefficient 3.

Tandvisningen därefter gick förvånandsvärt bra! Han satt på sin lilla rumpa när domaren lite snabbt tittade på hans tänder och jag blev glatt överraskad!

Sen blev det lite väntan medan de körde tvåan och jag kände mig lugnare när jag fick se att det inte var så strikt som jag inbillat mig.... (Vet inte vad jag trott. Marsch i givakt på plan kanske ;))

Sen gick det fort och helt plötsligt var det dags att ta ut Zingo, rasta honom och värma upp lite. Jag hade ju ingen aning om hur jag skulle förbereda oss men det blev lite linförighet, ett ställande med boll bakom, ett läggande och precis innan det var dags att gå ut på planen, lite förflyttningar med fokusering på kontakt. Sen var det dags!

Linförigheten började bra men han flöt ut mer och mer och tappade kontakten. Jag vågade inte mer än att väsa "fot" åt honom när jag hade ryggen åt domaren...

Läggandet, inkallningen,ställandet och apporteringen kändes helt ok och vips så var vi framme vid sista momentet - hoppet.

Hittills hade tävlingsledaren talat om var jag skulle börja och vad jag skulle göra, nu sa hon ingenting om var jag skulle placera mig utan frågade bara om vilken höjd jag ville ha på hindret så jag satte Zingo där "alla andra" hade satt sina hundar. Det blev lite för långt från hindret och Zingo upptäckte att tävlingsledaren höll i den skojiga apportbocken.... Vad gjorde jag? Insåg att det inte skulle gå men trodde inte att man fick använda hundens namn innan kommandot så jag klämde i med "hopp" och Zingo tog ett skutt till den roliga tävlingsledaren... Ytterligare en nolla (med koefficient) men till nästa gång vet jag hur jag ska göra!

Allt som allt är jag jättenöjd med den lilla bruna odågan  ! Vi fick riktigt bra poäng förutom nollorna och det ett första pris i Lkl 1 känns faktiskt inte omöjligt.

Så här blev poängen;

Platsliggande 0

Tandvisning 10

Linförighet 6 (lite mer träning med koppel så kan vi nog få upp poängen)

Läggande 8,5

Inkallande 9

Ställande 8

Apportering 9

Hopp 0

Helhet 8

Totalt: 119 blygsamma poäng och ett 3:e pris.

Nu tränar vi vidare, efter lite vila över jul, och gör ett nytt försök i februari och då har jag ju lärt mig hur och vad man gör på planen så då kanske det blir ett 2:a pris...

Anna och Molle gjorde förresten ett jättebra program och kom tvåa i klassen med ett 2:a pris! Molle såg jättefin ut, pigg och glad, så nog har vi lyckats med vår lydnadsträning, trots att vi är amatörer!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv....

Fredagen började med rejäl astma under förmiddagens joggingtur. Astmamedicinen har varit slut en vecka, och jag har väntat på nya recept från läkaren (vilket sen visade sig ligga i pappersform hos apoteket i Linghem, vilket ingen meddelat mig...), och under tiden haft enbart Bricanyl vilket jag missade att ta en extra dos av innan jag stack iväg - det straffade sig direkt. Redan efter 1 km pep det ordentligt i luftvägarna men envis, eller dum, som jag är kämpade jag vidare i förhoppningen att det skulle släppa när jag blivit varm. Hittills har det aldrig hänt men jag envisas med att tro att det ska ske och joggar på.... Jag hittade i alla fall några kantareller när jag stod dubbelvikt och flämtade halvvägs hemma ;).

Resten av dagen kände jag av astman men den besvärade mig inte mer än att jag var darrig av Bricanylen.

På kvällen var Daniel och jag till Cloetta center och tittade på Lars Winnerbäck. Konserten var bra och det var kul att se Winnerbäck live men det kändes som en väl stor arena. Många tomma platser trots att det var slutsålt och jag tror nog att en mindre lokal passat bättre och gett en bättre känsla. Men nu har vi sett honom live i alla fall!

....och kanske mindre sned.

Idag har jag varit hos Marie och fått en genomgång av musklerna. Hon började med att titta noga på mig efter att jag lätt förtvivlad berättat att jag är sned.

Att nackmusklerna på vänster sida var väldigt spända kunde hon lätt konstatera och det var inte vidare skönt när hon jobbade med dem. Som tur var fick jag ultraljud på nackmusklerna till och börja med så de var lite mer avspända när hon började knåda... Le grande finale var att hon sträckte ut hela mig genom att dra ut mig med ett fast grepp om huvudet, knäckte loss någonting i nacken (det small till högt upp vid skallbasen!) och bände och vred på axlar och nacke. Så vitt hon kunde se satt snedheten främst i nacken och berodde på mina extremt spända nackmuskler på vänster sida så nu ska jag jag jobba vidare med stretch och massage av framför allt nacke och bröstmuskulatur.

Min kära piriformis fick sig också en omgång och även om den inte bekymrat mig på senaste tiden var det väldigt ömt när hon masserade. "Nu masserar jag din ischias" fick jag till svar när jag frågade vad sjutton som gjorde så ont....

Så här efteråt känns det himla skönt och det går lite lättare att böja huvudet åt höger!

På eftermiddagsprommen med hundarna passade jag på att köra igenom lite lydnadsmoment (nu när jag var rak;)). Ställande och läggande, inkallning och som avslutning linförighet och hopp.

Zingo lägger sig fortfarande snett 8 ggr av 10 så det är nog bara att hålla tummarna för att det blir så lite snett som möjligt på söndag. Själva läggande är snabbt och bra och utan tvekan .

Ställande är mindre snett och idag belönade jag med boll för att befästa det "nya" kommandot "stå". Det funkade riktigt bra!

Inkallningen blev lite slarvig de första gångerna. Han dunsade in i mina ben när han skulle in i position, men det rättade vi till.

Linförigheten tränade vi nere på gårdsplan och jag fick skälla lite på honom men överlag blev det bra. Jag fokuserade på att vara rak i ryggen, ha blicken rakt fram och trampa på i lagom tempo. Tempot är nog det svåraste just nu. Jag hamnar gärna i ett för lågt tempo så det gäller att tänka på det på söndag. "Helt om halt" fick också lägga energi på eftersom han envisades med att sätta sig snett.

Hoppet var inga problem men eftersom jag använder ingången till paddocken för att träna det har vi ju gigantiska infångare och han kan ju inte springa vid sidan men jag håller tummarna för att det funkar på vanligt hinder.

Zacke fick köra lite av allt men mest på skoj. Jag hade inte riktigt ork att köra "på riktigt" med honom idag men han blir så glad bara han får göra något det lilla trollet  .

Vi närmar oss slutet på året nu och det börjar bli dags att summera och planera inför nästa år. Jag har börjat fundera och det dyker kanske upp lite planer här på bloggen så småningom. Ett stort mål är ju redan satt - Stockholm Maraton den 5 juni! 1 januari börjar den riktiga maratonträningen och det ska bli spännande att se om jag klarar 42km löpning. För hundarnas del går tankarna kring jaktprov, viltspårsprov och lydnad.... Vi får se om det blir någon klarhet i det....