Imorse var det då dags för mig och Zingo att starta på vårt första officiella jaktprov. Provplatsen låg i Ryda utanför Björkfors och eftersom det var samling klockan åtta blev det en tidig avfärd hemifrån. Zacke och Daniel lämnade vi kvar i sängvärmen och det ryktas att det blev en ordentlig sovmorgon för dem....

Vi startade som andra ekipage men kunde trots det på håll se hur provet var upplagt. Det var ett, i mina ögon, lätt prov. Det började med en enkelmarkering på land, därefter sök, riktat närsök och som avslutning två markeringar på vatten. Skönt att slippa börja på vatten, kände jag, eftersom skott och vatten är en vansklig kombination när det gäller Zingo och dessutom slipper man passiviteten vid vattnet. Zingo kändes hyfsat lugn och fokuserad medan vi väntade på våran tur och jag hade gott hopp om att lyckas hålla honom i skick, men ack vad jag bedrog mig . Redan på första markeringen knallade han bort oss ur en ev prislista. Han var mer på hugget än han gav sken av den lille rackaren! Domaren var snäll och lät oss hämta in några fåglar på söket så Zingo hann tagga ner och komma till lite arbete i alla fall, men efter tre inhämtade fåglar var provet över för vår del. Snabb sorti med andra ord. Jag borde väl kanske vara besviken, jag trode nog det, men det är jag faktiskt inte. Mina förväntningar har inte varit högt ställda med tanke på de dålig förberedelserna veckorna innan och jag visste att det var 50/50 att han skulle hålla sig i skinnet eller knalla. Vi kom ju till start i alla fall, det har vi ju misslyckats med tidigare av olika anledningar, och det var kul. Nästa gång (för det blir fler försök innan jag ger mig) får vi förhoppningsvis genomföra ett helt prov. Det Zingo gjorde bra var att han var tyst och han hade bra grepp på vilt, inga tendenser till hård eller orolig mun - man får vara glad för det lilla!

Efter våra få minuter i rampljuset fick Zingo sitta i bilen medan jag tittade på några ekipage och skvallrade lite med bekanta. Tråkigt nog kände jag att rösten blev sämre och sämre och eftersom jag ska jobba imorgon tyckte jag det var bäst att åka hem...

(Kameran blev kvar hemma idag men det var nästa lika fint väder som på bilden.)

Väl hemma blev det en långpromenad med båda grabbarna. Zacke visade upp sin allra olydigaste sida och talade på så sätt om att han minsann behöver få jobba mer med huvudet han också. Han har ju tyvärr mest fått hänga på utan att jag ställt så mycket krav på honom och då blir resultatet en hund som tycker han kan bäst själv och att det är helt ok att skälla ut mötande hundar hängandes i kopplet.... Tänk, där har vi olika åsikter! Nu blir det uppsträckning av vardagslydnaden och så ska jag se om jag kan hitta någon kurs jag och Zacke kan gå under hösten så han får lite ordentlig träning han också - det blir vi alla gladare av!