Nu både känns och syns det att hösten är här. Solen skiner, det blåser kyliga vindar och luften är så där frisk och klar som den bara är om hösten. Hela jag bara längtar efter att sätta på löpskorna och sticka ut och springa, men så var det ju den där lilla detaljen - den förbenade rösten.... Man kan ju tycka att den åtminstone borde vara bättre nu, men icke. Tyvärr blev det lite sämre efter löprundan förra veckan (all kall luft jag andades, kanske.)och när jag vaknade igår var den riktigt dålig igen.... Så tröttsamt! Jobbade igår och det gick, men inte mycket mer. Jag fick en kommentar av en JAS-pilot att "du borde nog ta en halstablett för den där rösten", om det bara vore så enkelt... Idag är jag ledig och försöker vara så tyst jag bara kan - det är svårt!! Jag gillar ju att prata och alla planer på hundträning fick läggas på hyllan, trots att jag är riktigt laddad efter söndagens prov och bara vill ut och köra hårt med hundarna. Det blev en långpromenad i höstsolen i alla fall. Vem vet det kanske är snö på backen innan jag kan löpträna och träna hund igen....

Några bilder från promenaden.... Zacke var svår att fånga på bild idag, men han skymtar nere i diket på mitten bilden.