Att vara trött. Att vara så trött att du är illamående när du vaknar. Att inte kunna fokusera pga tröttheten. Att kämpa mot en kropp som värker och ett huvud som är fyllt av bomull. Att inte lyssna på sin kropp utan ständigt pressa vidare, framåt, i förhoppningen att på så sätt tvinga sig själv ut ur dimman.

Att hela ens vakna tid kretsar kring tankar och sätt att undvika denna förlamande trötthet. Det är oerhört jobbigt.

Jag har kämpat mot en överväldigande trötthet i många år nu. Varför jag drabbats vet jag inte. Jag kan fortfarande minnas hur det kändes att vakna utvilad och full av energi, trots att kvällen innan blev sen. Minnas hur det var att på riktigt, inifrån och ut, vara den glada, energiska tjej som jag fortfarande ger sken av. Jag minns hur jag kunde hålla igång hela dagar utan att bekymra mig om att energinivån plötsligt skulle fara ner i botten. En tid då jag inte behövde tänka ut strategier för att "överleva" dagen utan att reta upp de som står mig närmast pga att min ork, och med den mitt goda humör, tar tvärslut när det närmar sig eftermiddag. Jag minns en tid då trötthet inte var den första tanken i mitt huvud när jag vaknade.

Så här års är tröttheten som störst. Mörker och grådisiga dagar gör att det känns som om jag aldrig riktigt vaknar. I år har det varit tyngre än vanligt. Det kändes som en käftsmäll i samband med omställning till vintertid, som om det var dags att gå i ide. Tänk att bara dra täcket över huvudet och invänta våren. Jag kanske var menad att födas som björn ;).

Det stressar mig att vara trött. Jag kämpar för att hinna med det som ska göras under de få timmar min energinivå är snäppet högre och blir irriterad när min planering rubbas. Planering är ett måste för att kunna hushålla med den ork jag har. Tyvärr jobbar jag vidare även när energin är slut... Jag stångar mig blodig för att krossa den här väggen av trötthet och ibland lyckas jag och får en skymt av hur livet kan vara. Jag har dagar, ibland nästan hela veckor, då tröttheten inte sätter käppar i hjulen för min vardag. De glimtarna av ett annat liv gör att jag fortsätter att försöka, fortsätter att kämpa med tron att det en dag vänder. Det måste det ju göra. Det kan ju inte vara så att jag fått världens trötthet på min lott. En dag har jag tagit mig igenom allt motstånd och dimmorna skingras. En dag.

Men för guds skull människa gå till en läkare och förklara hur du mår, tänker ni kanske nu. Jag har försökt men hittills inte träffat någon som tar mig på allvar och som jag känner förtroende för. Senast i början av sommaren var jag till vårdcentralen och träffade en effektiv läkare som snabbt ordnade blodprover och lika snabbt konstaterade att jag var frisk. "Känner du dig lika trött till hösten kan du höra av dig igen..." Nej, det kommer jag inte göra. De kan inte hjälpa mig, jag jobbar vidare på egen hand. Jag är ju medicinskt sett frisk. Våren 2004 blev jag sjukskriven under en månad för sk utmattningssyndrom. Tanken var god men det fungerade inte för mig. Jag blev stressad av att inte ha en inkomst och allt krångel med Försäkringskassan så sjukskrivning är inte aktuellt.

Istället försöker jag göra saker som ger mig energi. Hundarna ger mig energi och likaså träning och att umgås med nära och kära.

En dag, kanske snart, kommer jag att vakna en morgon full av energi som aldrig tar slut. Drömma får man väl....

 

Lotta

29 november 2009 20:47

och jag trodde att alla andra kände sig pigga o alerta,känner samma trötthet,för att inte tala om när vintertiden slog in som sagt...familj/hundar och vänner gör att man orkar,men ibland stänger jag bara dörren och bara inte orkar.....Och drömma Emma det kan ingen ta i ifrån oss som tur är!!!Kram Lotta

 

Anna

30 november 2009 12:27

Men snälla lilla Emma, det låter inte alls bra. Det finns faktiskt prover att kolla upp och andra undersökningar att göra. tror din doktor bara kollade ditt blodstatus och inget mer. DU MÅSTE BE OM HJÄLP!! Du kan ha hormonbrist, diabetes eller nåt annat som påverkar dej.
Jag ser faktiskt en pigg och glad tjej som alltid vill vara duktig i dej. Men ibland lyser en annan Emma igenom och man blir lite fundersam. Jag kan faktiskt ana sårbarheten.
Snälla Emma, ring mej när du orkar. Jag kan följa med dej till doktorn och jag kan tipsa dej om undersökningar du måste göra. Låt inte livet vara så här när du kan få hjälp! Unna dina vänner en frisk Emma som är glad på riktigt!!

http://molleomusse.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag min blogg till www.2fotter8tassar.blogspot.com och även om den här sidan ligger kvar tillsvidare kommer den inte uppdateras. Välkomna till min nya blogg! ...

Och övertids jobb... Jag tillbringar fredagkvällen på jobbet.... Roligare saker finns ju men det blir några extra kronor på nästa lön då det här är ett övertidspass. Idag har jag tillbringat hela förmiddagen i frisörstolen och nu sitter jag...

Ännu en runda i mycket snö... 7km lättdistans stod på programmet och för att få lite variation, och utnyttja möjligheten att träna på arbetstid, åkte jag till Hackefors för att avverka dem. Det brukar alltid vara en massa folk ute och gå i de mo...

...men ute bara snöar det...   Det var längesen jag skrev något... Jag hade lite dåligt med inspiration förra veckan, men det blev en hel del gjort trots det   . Två korta löprundor avverkades helt enligt träningsprogrammet, hundarna fick lite ...

Bilder.   Idag tog vi oss an lössnön och pulsade runt kalhygget. Som tur var hade älgar och rådjur trampat upp riktigt bra stigar så det blev inte så jobbigt som jag trodde det skulle bli. Kameran var med men det är ju svårt att fota mörka hundar...