På allvar.

Igår klättrade hundarna på väggarna här hemma och då bestämde jag att träningsvilan definitivt är över för den här gången. Ute visade termometern dryga 20 minus grader så det var bara att göra plats inne för lite lydnadsträning. Ska jag vänta tills det blir mindre kallt ute lär det ju dröja...

Det blev ett 20 minuters pass med fotgående och förflyttningar/vändningar, läggande och ställande under gång och platsliggning.(Provade även inkallning men insåg att det nog var att fresta väl mycket på parkettens tålighet)

Båda doggarna var på hugget och tyckte det var riktigt roligt! Zingo skötte sig ypperligt och det känns riktigt bra för att inte ha tränat "på riktigt" senaste månaden.

Eftersom Zingo nollade platsen har jag läst på lite och valde att ge honom en "uppgift" för att få honom att koncentrera sig under ligget. Uppgiften här inomhus är att bevaka en godisbit som han sen får som belöning efter olika lång tid. Än så länge fungerar det bra! Min tanke är att sen byta ut godiset mot en boll och så småningom placera bollen bakom honom för att inte skapa för mycket dragning framåt. Förhoppningsvis kan det här göra att han inte tänker lika mycket på hundarna runt omkring. Tyvärr blir det lite väl roligt med boll så det får vänta tills vi kör utomhus men jag tror att det kommer funka bra.

Idag har det varit rena värmeböljan. Bara minus 6 mitt på dagen! Med sådan temperatur fanns det inga ursäkter att inte ge sig ut och springa och idag stod det 12 km på programmet. Det var segt i början... Jag sov på jobbet inatt och det blev dåligt med sömn så huvudet var tungt och kroppen ville inte samarbeta. Vid 4 km var jag gråtfärdig men bestämde mig för att bara få det avklarat och sprang på. Det tog inte lång tid förren det lossnade och allt kändes helt ok igen. Pannbensbyggande pass med andra ord. Väl hemma visade det sig att rundan var strax över 13 km, och inte 12km som jag tidigare trott. Jag klappade mig själv på axeln och kände mig nöjd med dagens prestation.  

Hundarna fick ett pass inomhus idag också, trots den mer behagliga temperaturen.  Vändningar, förflyttningar och platsligg. Duktiga idag också!

Imorgon börjar vardagen på allvar. Daniel är tillbaka på jobbet och hundarna är tillbaka på dagis. Känns lite trist för vi har verkligen haft en jätteskön jul, trots att jag jobbat lite, med eftermiddagsprom hela familjen och lata kvällar framför tv:n. Tyvärr blir det ju lite knapert om man skulle vara ledig jämt, jag tvivlar på att LFV skulle fortsätta sätta in det månatliga bidraget om jag stannade hemma, men nog vore det skönt. Sysselsättning skulle jag ha även utan jobbet....

Nu ser jag framemot nästa ledighet som faktiskt bara är 3 veckor bort.