Nu både känns och syns det att hösten är här. Solen skiner, det blåser kyliga vindar och luften är så där frisk och klar som den bara är om hösten. Hela jag bara längtar efter att sätta på löpskorna och sticka ut och springa, men så var det ju den där lilla detaljen - den förbenade rösten.... Man kan ju tycka att den åtminstone borde vara bättre nu, men icke. Tyvärr blev det lite sämre efter löprundan förra veckan (all kall luft jag andades, kanske.)och när jag vaknade igår var den riktigt dålig igen.... Så tröttsamt! Jobbade igår och det gick, men inte mycket mer. Jag fick en kommentar av en JAS-pilot att "du borde nog ta en halstablett för den där rösten", om det bara vore så enkelt... Idag är jag ledig och försöker vara så tyst jag bara kan - det är svårt!! Jag gillar ju att prata och alla planer på hundträning fick läggas på hyllan, trots att jag är riktigt laddad efter söndagens prov och bara vill ut och köra hårt med hundarna. Det blev en långpromenad i höstsolen i alla fall. Vem vet det kanske är snö på backen innan jag kan löpträna och träna hund igen....

Några bilder från promenaden.... Zacke var svår att fånga på bild idag, men han skymtar nere i diket på mitten bilden.

Imorse var det då dags för mig och Zingo att starta på vårt första officiella jaktprov. Provplatsen låg i Ryda utanför Björkfors och eftersom det var samling klockan åtta blev det en tidig avfärd hemifrån. Zacke och Daniel lämnade vi kvar i sängvärmen och det ryktas att det blev en ordentlig sovmorgon för dem....

Vi startade som andra ekipage men kunde trots det på håll se hur provet var upplagt. Det var ett, i mina ögon, lätt prov. Det började med en enkelmarkering på land, därefter sök, riktat närsök och som avslutning två markeringar på vatten. Skönt att slippa börja på vatten, kände jag, eftersom skott och vatten är en vansklig kombination när det gäller Zingo och dessutom slipper man passiviteten vid vattnet. Zingo kändes hyfsat lugn och fokuserad medan vi väntade på våran tur och jag hade gott hopp om att lyckas hålla honom i skick, men ack vad jag bedrog mig . Redan på första markeringen knallade han bort oss ur en ev prislista. Han var mer på hugget än han gav sken av den lille rackaren! Domaren var snäll och lät oss hämta in några fåglar på söket så Zingo hann tagga ner och komma till lite arbete i alla fall, men efter tre inhämtade fåglar var provet över för vår del. Snabb sorti med andra ord. Jag borde väl kanske vara besviken, jag trode nog det, men det är jag faktiskt inte. Mina förväntningar har inte varit högt ställda med tanke på de dålig förberedelserna veckorna innan och jag visste att det var 50/50 att han skulle hålla sig i skinnet eller knalla. Vi kom ju till start i alla fall, det har vi ju misslyckats med tidigare av olika anledningar, och det var kul. Nästa gång (för det blir fler försök innan jag ger mig) får vi förhoppningsvis genomföra ett helt prov. Det Zingo gjorde bra var att han var tyst och han hade bra grepp på vilt, inga tendenser till hård eller orolig mun - man får vara glad för det lilla!

Efter våra få minuter i rampljuset fick Zingo sitta i bilen medan jag tittade på några ekipage och skvallrade lite med bekanta. Tråkigt nog kände jag att rösten blev sämre och sämre och eftersom jag ska jobba imorgon tyckte jag det var bäst att åka hem...

(Kameran blev kvar hemma idag men det var nästa lika fint väder som på bilden.)

Väl hemma blev det en långpromenad med båda grabbarna. Zacke visade upp sin allra olydigaste sida och talade på så sätt om att han minsann behöver få jobba mer med huvudet han också. Han har ju tyvärr mest fått hänga på utan att jag ställt så mycket krav på honom och då blir resultatet en hund som tycker han kan bäst själv och att det är helt ok att skälla ut mötande hundar hängandes i kopplet.... Tänk, där har vi olika åsikter! Nu blir det uppsträckning av vardagslydnaden och så ska jag se om jag kan hitta någon kurs jag och Zacke kan gå under hösten så han får lite ordentlig träning han också - det blir vi alla gladare av!

Det blev ett sök idag för grabbarna. 4 dummies per hund som jag spritt ut mellan hagen närmast huset och åkerkanten. Jag trodde att det skulle vara en ganska lätt uppgift men blåsten gjorde att de hade svårt att få vittring och de fick jobba ordentligt båda två. Zingo var mer med på noterna än sist men stannar gärna upp och "frågar" när han är ute i söket. Jag ignorerade honom när han gjorde så och då fortsätter han. Zacke körde "fullt ös medvetslös" och det tog ett tag innan han fick igång näsan men han lyckades hitta alla sina dummies.

Till imorgon har jag lagt en kanin och några fåglar på upptining i garaget så att Zingo får känna lite på vilt inför söndagen.

Jag har nu varit hes av varierande grad i två veckor, och det dröjer nog innan rösten är helt bra igen. Eftersom jag inte varit sjuk i övrigt har jag försökt jobba de pass jag varit schemalagd med varierande resultat. Som flygledare är jag ju helt beroende av rösten för att kommunicera med piloter, förare av flygplatsfordon och kolleger i angränsande områden och jag tycker nog att det har fungerat riktigt bra (med tanke på förutsättningarna). Alla har hört och förstått mig men jag har visst skapat lite huvudbry med min "nya" stämma.... Härom dagen frågade en kollega i Norrköping "Vem är du?" Då hade hon suttit och funderat på vem det kunde vara som lät så på rösten och jobbade i Saab tornet. Igår fick vi besök av två andra kollegor från Norrköping och då berättade de att de varit mycket fundersamma över den "nya" i Saab-tornet. Det som gjorde det extra mystiskt var ju att hon inte lät som en elev utan väldigt säker.... Nu har jag förhoppningsvis lyckats förmedla att det är bara lilla jag - Emma, med en väldigt risig röst.... Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills rösten är vad den brukar vara....

....och alldelens, alldelens underbart!!

Har precis kommit tillbaka efter första löprundan efter förkylningen och det var såå skönt! Nog kändes det att jag varit sjuk och inte tränat på två och en halv vecka, men benen och huvudet var på hugget och flåset räckte precis. Det blev min korta runda på 5km och det var nog alldelens lagom som mjukstart. Jag har gått runt och känt mig springsugen ett par dagar nu men varit lite tveksam eftersom jag fortfarande är hes och hade lite ont i halsen fram till för två dagar sen. Igår och idag har halsontet hållit sig borta och hesheten blir långsamt, mycket långsamt, bättre så nu slog jag till! 26 minuter var jag ute och väl hemma igen kompletterade jag med lite styrka för mage, rygg och armar. Hoppas nu bara att kroppen inte protesterar med mer förkylning utan bara accepterar att den här sjukperioden är över och det är dax för träning igen....Jag håller tummarna!

Igår fick jag sluta tidigare på jobbet och då fanns det inga ursäkter att inte köra ett pass med hundarna. Det blev tre stationer; markering med apportkastare, linjetag och ett sök. För att variera mig lite använde jag mig av två "öar" på åker närmast oss, som fortfarande består av stubb, och Daniel fick ställa upp som skytt.

Markeringarna var inga problem. Zingo satt ordentligt på rumpan ända tills jag skickade honom och markerade bra. Det blåste kraftigt så det var lite svår att skjuta apporten dit man ville men det blev bra tillslut. Zacke var så het att han studsade vid sidan om mig så han fick ha ett koppel om halsen för säkerhetsskull men hade inga problem med markeringen. Det kan dock vara läge att jobba lite mer på hans stadga....

Sen gick vi ut på åkern, Daniel sköt i riktning mot linjetaget (4 tennisbollar) och jag skickade Zingo. Det blev en lite krokig väg ut och sen irrade han runt i ungefär rätt område men lyssnade inte på mig så jag kunde inte styra honom rätt.... Det blev till att gå ut och säga några väl valda ord till den lilla vovven och sen började vi om. Då lyssnade han! Det blir ju så mycket lättare om jag kan hjälpa honom till rätt område....

Zacke hade under tiden suttit kopplad bredvid Daniel för att hålla sig i skinnet (det var mycket go i tassarna där...)och han var laddad till tusen när det blev hans tur. Full fart ut till rätt område och sen in igen med bollen - duktig!

Söket bestod av 10 dummies och där märktes det att jag jobbat mycket med linjetag och att styra Zingo på senaste tiden. Han tyckte det var lite märkligt att skickas ut att jobba efter egen hjärna och var lite tveksam och frågande till en början men jobbade upp sig efter hand. Daniel körde Zacke och båda hundarna jobbade samtidigt emellanåt. Det var full fart även här och när alla dummies var inne var det två nöjda hundar vi hade med oss hem. Det var ett bra pass där jag fick känna av Zingo inför söndagens äventyr. Jag ska köra ett sök till och ett pass med vilt, sen kan vi bara be till de högre makterna att Zingo sitter stadigt på rumpan och att jag inte är alltför nervös på söndag.

Dagarna går och förkylningen vill inte riktigt släppa sitt grepp. Det som fortfarande inte är riktigt bra är rösten.... Det är bättre men inte bra. I övrigt känner jag mig frisk men jag har ännu inte återupptagit träningen och nu börjar det påverka humöret. Jag är grinig och tjurig och tycker det mesta känns trist och tråkigt. Som en extra liten "bonus" har min motivation för hundträning flugit alla världens väg. Inte helt lämpligt då jag och Zingo ska starta på prov på söndag och skulle behöva de här sista dagarna att köra igenom alla moment en sista gång. Det är min avsaknad av röst som gjort hundträningen så jobbig den senaste veckan, och nu börjar den ju bli bättre, men var är motivationen??

Det blev trots allt ett kort oinspirerat pass i söndags. Vi gick ut i hagen och körde lite fotgående och närsök med bollar. Båda hundarna gjorde det bra men Zacke lämnar ju lite att önska vad gäller fotgåendet... Annars har helgen mest handlat om trädgårdsarbete. Jag har beskurit äppelträd och kört med grästrimmern och idag känner jag av lite träningsvärk i armar och axlar. Man får vara glad för det lilla!

Jag är tillbaka! Det här är den jävligaste förkylning jag haft på väldigt länge men nu börjar den släppa, tack och lov. Det enda som saknas nu är rösten, eller det finns lite röst att använda, väldigt lite, men det går. Igår "tappade jag rösten" för andra gången på mindre än två veckor, det gör livet lite besvärligt.... Envis är jag ju så jag gick till jobbet nu i eftermiddags och kämpade på i tre och en halv timme innan Daniel kom och skickade hem mig. (TACK älskling!) Mycket mer hade jag nog inte klarat, även om jag planerade att jobba kvällen ut, för nu hostar jag så fort jag anstränger stämbanden....

Efter lunch blev hundarna tilldelade en del av dagens röstresurs. De stackarna har inte haft det lätt när jag varit sjuk, mindre motion än vanligt och ingen träning, så det var 8 tassar på hugget när jag tog fram dummysarna.

Jag började med två enkla linjetag på ca 30-40m och det var inga problem förutom att Zacke tog med sig två dummys in.... Första gången han gör det, och sista om jag får bestämma. Sen lade jag ut dummys på ca 20m avstånd och gick därefter ut på åkern (stubb!!) och kastade ytterligare dummys på ca 60m avstånd vid motsatta kanten. Hundarna såg båda utläggen och jag trodde det skulle bli enkelt för dem. Zacke fick börja och hämta en av dummysarna i åkerkanten. Han hade egentligen inget problem att hitta dummyn men på tillbakavägen envisades han med att spåra rådjuren som gått över åkern.... Zingo fick börja med att hämta in en på det korta avståndet och det blev lite tjafs då han ville ta dubbelt, men ok till sist. Sen skickade jag honom över åkern, eller försökte. Han hade jättesvårt att komma ut på rätt avstånd och till rätt plats. Av någon anledning (rådjur?) envisades han med att svänga av när han var halvvägs över åkern och idag förstod han inga tecken eller visselsignaler.... Jag kallade in och minskade avståndet tills jag fick honom dit jag ville och han hittade dummyn. Sen backade jag igen och skickade på den sista dummyn men det slutade med att jag fick kalla in, sätta honom och gå ut och kasta om den för att han skulle hitta den.... Överladdad och ringrostig, ingen bra kombination. Zacke fick sen hämta in två stycken på det korta avståndet och gjorde det utan problem och som avslutning fick Zingo hämta in den sista på 20m och gjorde det jättebra! Efter mina tappra försök att dirigera Zingo över åkern kändes rösten nu lite risig så vi tog en paus och gick vår runda i Kåvetorpsskogen så den fick en chans att återhämta sig och sen avslutade vi med två 30m linjetag per hund och det gjorde de jättebra!

Väl hemma igen var det två trötta och nöjda hundar som tog en liten siesta  på sängen medan jag gjorde mig i ordning för jobb. Det är en härlig syn - hundar som fått motionera och hjärnjympa sig trötta!  

Zacke och Zingo efter avslutad träning.