En för tidig julklapp.

Jag har fått en ny träningskompis! En Garmin 310 XT. Pulsmätare, inbyggd GPS och en massa andra finesser.

Vem jag fått den av? Bästaste älsklingen förstås!  Daniel har snappat upp hur jag trånat efter den och köpte den till mig, som julklapp, men jag fick lov att öppna den redan nu.... Och det är jättekul! Nu kommer ni få se kilometertider, pulsintervall och kanske tom höjdskillnader - nördigt värre....

Idag var första passet med den och trots att avsikten var ett lugnt pass blev jag riktigt peppad av att se kilometertider och körde kanske lite hårdare än planerat. Jag tyckte inte att halsen kändes riktigt bra idag men ville ändå testa Garmin:en, vi får se om jag får ångra mig...

Så här såg tiderna ut idag;

     Medelhastighet            Medel puls

1.   05.33                           165

2.   05.04                           168

3.   05.07                           169

4.   05.42                           167 Tvärstopp pga skällande hund...

5.   06.31                           166  Passage av kärr.

6.   05.39                           168

7.   05.41                           169 Full fart över åkern.

Totalt: 6.63km   Snittfart: 05.37 min/km Medelpuls: 167

Pulsen kan verka lite hög men det är inget konstigt. Jag har fått berättat för mig, när jag gjort arbets EKG för jobbets räkning, att jag har ett relativt litet hjärta som slår många slag trots att jag inte upplever det som jobbigt. Sant eller inte får vara osagt men jag upplevde inte dagens pass som särskilt ansträngande. Det skulle vara spännande att någon gång göra ett riktigt maxpuls test och se var min egentliga maxpuls ligger. Jag skulle gissa att den ligger lite högre än normalvärdena.

Så här ser den ut, min ny kompis:

...men dagarna går så fort!

Jag ligger efter med bloggandet.... Just nu går dagarna fortare än vanligt (kan de det egentligen?) och jag har inte hunnit med.

Jag hoppas att jag inte skrämde er med förra inlägget, det är bara lite tankar som rört sig i mitt huvud angående denna för****de trötthet. Ännu är jag inte helt nere för räkning men det värmer att ni bryr er om mig   .

Vad har hänt sen sist då.

Hundarna har varit rätt mycket på dagis och varit leriga och trötta när de hämtats på eftermiddagen. I lördags körde jag igenom momenten för Lkl 1 med båda två och det kändes ok med Zingo, men Zacke hängde väl inte riktigt med på allt...

Jag försökte gå i ett högre tempo och det kändes rätt bra men ovant, jag har ju gått alldelens för sakta tidigare. Zingo kunde skillnaden mellan ställande och läggande och inkallningen gjorde han bra. Zacke har lärt sig att läggandet under gång och praktiserade det oavsett om jag sa "stanna" eller "ligg" och såg skitnöjd ut varje gång "Titta vad jag kan matte, det var ju det vi övade på!"

Igår, söndag, kunde jag inte motstå frestelsen att testa mina nya minidummies så det blev ett sök i skogen för grabbarna. Båda jobbade riktigt bra men Zingo har sämre uthållighet i söket än Zacke och kommer och "ber om hjälp" när det blir lite svårt. Jag försöker att bara ignorera alt. röra mig lite ut i söket och då brukar han jobba vidare. Kul hade vi med dummisarna!

Jag fick också träna lite igår. Efter lite push från Daniel gav jag mig ut på ett lite längre pass i dimman och det kändes riktigt bra. Det var inte de där sega benen som jag känt av tidigare utan de jag hade med mig igår var riktigt pigga ;).

12 km fick jag ihop och det blev en bra avslutning på en inte så bra löpar månad. Nu är jag sugen på mer långpass!

In i dimman....

Nästan halvvägs.  

Hemma igen!  

Att vara trött. Att vara så trött att du är illamående när du vaknar. Att inte kunna fokusera pga tröttheten. Att kämpa mot en kropp som värker och ett huvud som är fyllt av bomull. Att inte lyssna på sin kropp utan ständigt pressa vidare, framåt, i förhoppningen att på så sätt tvinga sig själv ut ur dimman.

Att hela ens vakna tid kretsar kring tankar och sätt att undvika denna förlamande trötthet. Det är oerhört jobbigt.

Jag har kämpat mot en överväldigande trötthet i många år nu. Varför jag drabbats vet jag inte. Jag kan fortfarande minnas hur det kändes att vakna utvilad och full av energi, trots att kvällen innan blev sen. Minnas hur det var att på riktigt, inifrån och ut, vara den glada, energiska tjej som jag fortfarande ger sken av. Jag minns hur jag kunde hålla igång hela dagar utan att bekymra mig om att energinivån plötsligt skulle fara ner i botten. En tid då jag inte behövde tänka ut strategier för att "överleva" dagen utan att reta upp de som står mig närmast pga att min ork, och med den mitt goda humör, tar tvärslut när det närmar sig eftermiddag. Jag minns en tid då trötthet inte var den första tanken i mitt huvud när jag vaknade.

Så här års är tröttheten som störst. Mörker och grådisiga dagar gör att det känns som om jag aldrig riktigt vaknar. I år har det varit tyngre än vanligt. Det kändes som en käftsmäll i samband med omställning till vintertid, som om det var dags att gå i ide. Tänk att bara dra täcket över huvudet och invänta våren. Jag kanske var menad att födas som björn ;).

Det stressar mig att vara trött. Jag kämpar för att hinna med det som ska göras under de få timmar min energinivå är snäppet högre och blir irriterad när min planering rubbas. Planering är ett måste för att kunna hushålla med den ork jag har. Tyvärr jobbar jag vidare även när energin är slut... Jag stångar mig blodig för att krossa den här väggen av trötthet och ibland lyckas jag och får en skymt av hur livet kan vara. Jag har dagar, ibland nästan hela veckor, då tröttheten inte sätter käppar i hjulen för min vardag. De glimtarna av ett annat liv gör att jag fortsätter att försöka, fortsätter att kämpa med tron att det en dag vänder. Det måste det ju göra. Det kan ju inte vara så att jag fått världens trötthet på min lott. En dag har jag tagit mig igenom allt motstånd och dimmorna skingras. En dag.

Men för guds skull människa gå till en läkare och förklara hur du mår, tänker ni kanske nu. Jag har försökt men hittills inte träffat någon som tar mig på allvar och som jag känner förtroende för. Senast i början av sommaren var jag till vårdcentralen och träffade en effektiv läkare som snabbt ordnade blodprover och lika snabbt konstaterade att jag var frisk. "Känner du dig lika trött till hösten kan du höra av dig igen..." Nej, det kommer jag inte göra. De kan inte hjälpa mig, jag jobbar vidare på egen hand. Jag är ju medicinskt sett frisk. Våren 2004 blev jag sjukskriven under en månad för sk utmattningssyndrom. Tanken var god men det fungerade inte för mig. Jag blev stressad av att inte ha en inkomst och allt krångel med Försäkringskassan så sjukskrivning är inte aktuellt.

Istället försöker jag göra saker som ger mig energi. Hundarna ger mig energi och likaså träning och att umgås med nära och kära.

En dag, kanske snart, kommer jag att vakna en morgon full av energi som aldrig tar slut. Drömma får man väl....

Ledig dag men fullt upp.

Jag ligger lite efter med rapporterna ;).

I tisdags var jag ledig men det var fullt upp ändå.... Efter morgonprom och frukost tog jag i med hårdhandskarna och gav de skitiga golven en rejäl omgång. De blev en nyans ljusare men det dröjer nog inte länge förren de mest kan liknas vid stampat jordgolv igen....

Efter slitet med skurtrasan blev det en joggingtur. Som de flesta pass den senaste tiden kändes även det här segt. Varken benen eller huvudet kändes pigga. Det är verkligen tråkigt när det bara känns segt och jobbigt varje gång man är ute men jag vet att det vänder. Den senaste månaden har det mesta känts tungt och segt. Mörkret gör mig, om möjligt, tröttare än vanligt och det är en liten kamp varje gång det är dags för träning. En del av hjärnan vet att jag mår bra av träning och att det är skönt att röra på sig bara man kommer utanför dörren, den andra delen vill bara dra täcket över huvudet och gå i ide...Ljus, ge mig ljus! Hellre kyla och snö än detta ständigt gråa dis.

På eftermiddagen fick grabbarna Grus gå varsitt viltspår.

Zacke spårade jättebra även idag! Något högt tempo ibland och han hade lite bekymmer i sista vinkeln men överlag mycket bra spårande med bra vinklar. Jag blir glatt överraskad av min gammel kille!

Zingo började bra. Jag hade lagt spårstarten med en liten sluttning till vänster för att undvika hans konstiga starter och det lyckades! Lugnt och fint upptag men redan innan första vinkeln tappade han spåret och hade svårt att komma på det igen trots att jag visade honom. Det var mycket hög näsa och förvirrat yrande kors och tvärs över spåret - han hade inte en susning om vad vi höll på med... Kanske blev det för svårt för honom. Idag fick jag spä ut blodet med vatten för att det skulle räcka till 2 spår, det blåste och Zingos spår gick över en öppen del av vårat kalhygge... Han hittade spårslutet tillslut, mer tur än skicklighet, och var rejält trött efteråt. Nästa spår får jag göra enklare...

Idag, torsdag, tillbringar jag dagen på jobbet och hundarna är på dagis. I eftermiddag/kväll hoppas jag att det blir en joggingtur - vi får väl se vilken del av hjärnan som vinner kampen idag.

Rivstart på veckan.

Efter en lugn helg med bara lite lydnad på schemat började vi veckan med morgonjogg. Det blev den "lilla" rundan runt Idingstad och trots lite regn kändes det bra. Zacke ledsnar så fort vi styr näsan hemåt men det börjar jag bli van vid nu....

Efter lite frukost packade jag bilen och styrde kosan mot Kisa och Anna. Där blev det lydnad för Zingo och Molle och viltspår för Zacke och Musse.

Om jag får säga det själv så tycker jag vi är duktiga med lydnaden . Idag körde vi igenom alla moment utom hoppet och det funkade rätt bra. Det finns ju fortfarande lite att jobba på men det går i rätt riktning. Det jag måste tänka på är tempot i linförigheten/fria följet - jag går alldelens för sakta, och att hålla blicken framåt. Det får bli veckans uppgift, och att klicka in Zingo (vilket jag glömmer/förtränger hela tiden).

Zingo blir lite väl flamsig ibland och behöver bli ordentligt tillsagd, ännu en sak jag måste träna på, för då skärper han till sig och jobbar riktigt bra.

Efter allt "slit" med lydnaden bjöd Anna på lunch (Tusen tack!) och vi gick igenom reglerna för Lkl 1 och i vilken ordning momenten kom. Lugnande för mig och mitt lilla kontrollbehov eftersom jag nyligen insett att jag aldrig ens sett ett lydnadsprov....

Sen var det Zackes tur att jobba. Spåret hade bara legat ca 2,5 timme men det var mycket viltsvinsspår i området så jag trodde att det skulle bli lite klurigt i alla fall. Zacke tyckte tvärtom - plättlätt! Tempot var stundtals lite väl högt men han spårade jättebra och spikade de båda vinklarna (han brukar ha för bråttom och behöva ringa) och att spåret gick över en bäck var heller inga problem. KUL!

Som avslutning körde vi en platsliggning med Zingo mellan Musse och Molle. Idag låg han kvar hela tiden men jag stöttade med "ligg" några gånger för att han inte skulle tugga gräs och skruva på sig. Skönt att han inte gick upp i alla fall, för det är det som känns mest osäkert av momenten....

Nu snarkas det för fullt på köksgolvet - härligt med trötta hundar!

Men fortfarande blött och geggigt.

Idag fick vi lite sol över Linköping! Mycket efterlängtat och det var härligt att slippa regnet några timmar. Annars känns det bara som jag klafsar runt i lera, tvättar vovvar från lera, tvättar rent golv (och till viss del väggar) från lera och själv har jag lera upp över knäna.... November i Östergötland.....

Gårdagen var grå och trist, som de flesta dagarna varit den senaste tiden.( I tidningen stod det att Visby ledde solligan den här månaden med 13 sol-timmar....) Jag orkade inte någonting kändes det som så det blev inte mycket mer gjort än en morgonjogg tillsammans med vovvarna och en långprom i regnet på eftermiddagen.

Idag blev jag "utsparkad" av Daniel på en löprunda och det behövdes.... Jag hade planerat att springa men kände mig så seg imorse att utan den lilla extra push:en hade det nog inte blivit av. Jag fick ihop 8 km. Det kändes lite segt och benen var inte alls så där pigga att de springer på av egen kraft utan jag fick jobba hela vägen, men det kändes bra trots allt. Det jobbiga är egentligen steget över tröskeln. Har man väl tagit sig utanför dörren är det bara att köra och det är ju så skönt när man är klar...

Hundarna fick en dos lydnad i solskenet. Det är så roligt att Zacke tycker lydnad är kul just nu! Zingo ställer ju upp på allt och går in för det med liv och lust. Zacke är mer svår flörtad och det härligt att se hur han försöker och funderar och spänner sina ögon i mina på kommandot "fot", han som tidigare tappade all energi när det kom till lydnad.

Idag tränade vi på läggande under gång och så började vi med fjärrdirigering. Nu har vi tragglat momenten i ettan ett tag så det kändes rätt att börja med något nytt i allt det "gamla".

Zingo har inga problem med läggande förutom, som med allt annat, att han hamnar snett ibland. Han lägger sig snabbt på kommando och ligger kvar. Duktig!

Zacke har jag fått traggla läggandet med men idag lade han sig, om än lite segt, även i rörelse, så det går åt rätt håll. Sen kommer han nog aldrig få samma klipp i rörelserna som Zingo men det är inget jag kräver av honom.

Fjärrdirigering har vi fuskat lite med tidigare men nu var jag noga med att bakbenen skulle vara kvar på samma plats i skiftena... Det gick riktigt bra! Att växla mellan sitt och ligg gick utan problem (de har kanske tjuvtränat utan mig) men "stå" var svårare. För att få till det fick jag lägga bollen bakom, då höll de positionen men de var tveksamma till kommandot "stå". Lite att jobba vidare med, men så ska det ju vara.

...i regn och lera.

Klafs, klafs...morgonpromenad... klafs, klafs... lägga spår....klafs,klafs...gå spår... klafs,klafs...eftermiddagspromenad.... Min dag i ett nötskal. Tänk vad härligt det vore med sol, kanske lite frys grader också så man kunde slippa lite av all denna lera och gegga. Imorse skymtade solen lite och genast kände jag mig full av energi men efter lunch började det regna och humöret föll i takt med regnet. Nu är jag duktigt less på november väder och vill ha SOL som ger mig ENERGI, så jag slipper kämpa mot tröttheten varje dag.

Idag har jag trots allt fått en hel massa gjort.

På förmiddagen blev det ett pass lydnad i hagen. Vi körde igenom ställande, inkallning, fotgående och apportbocken.

Jag började med Zingo och värmde upp med "motsols-snurr" och fotgående med mycket fokus på att han ska vara rak i kroppen. Det går framåt! Han höll en mycket bättre position idag än tidigare och jag kunde även korrigera med ett "nej" när han svängde ut rumpan, så han förstår ju vad jag vill.

Zacke var mindre förvirrad idag och gjorde några riktigt bra motsols-snurrar. Fotgåendet blir långsamt bättre men han är ännu ljusår från Zingo.

Även i ställande höll Zingo positionen bättre och han stannar nu varje gång direkt på kommandot och "fryser" i rörelsen. Inkallningenn tränade vi i två steg. Först ingången och sen hela inkallningen. Det blev bra! lite mer nötande på positionen så kommer det att bli jättebra!

Som avslutning blev det apportbocken. Zingo vet vad han ska göra och sitter väldigt fint med bocken framför nosen och tar sen ett bra grepp men försöker ibland rulla och fixa lite med den. Zacke har lite svårt att låta bli bocken när den är framför näsan men har ett bra grepp. Vi provade även att plocka upp den från marken och det gjorde båda bra och greppade fint på mitten.

Efter lunch stod det viltspår på schemat. De fick var sitt spår på ca 150m med en vinkel och det hade legat ca 3 timmar.Det var länge sen de fick spåra och de var taggade till tusen. Zingo var först ut och han spårade fint förutom precis i början. Han gör det ofta och jag förstår inte riktigt varför.... När jag visat "skottplatsen" och han får börja spåra viker han av från spåret till vänster och rör sig i en halvcirkel bakåt... Efter korrigering spårar han utan problem. Hmm, jag får försöka att vara ännu tydligare när jag visar spårriktningen.

Zacke började jättebra och i lugnt, fint tempo. Idag använde jag koppel, två stycken, för att ha lite bättre koll på tempot och det fungerade bra. Mot slutet kom han upp väl mycket med nosen men spåret var ju bara tre timmar gammalt och Zacke har ju spårat en hel del även om det var ett tag sen så längre liggtid är ett måste. Kul, tyckte de att det var så vi ska se till att spåra lite mer nu i vinter.

Zingo redo för action.

Zacke har hittat spårslutet.

Jag fick lite träning jag med. Det blev 60 minuter yoga nu på kvällen. Mycket välbehövligt! Nu snarkas det här under soffbordet och jag ska slappa i soffan resten av kvällen.

...fylld av träning.

Igår jobbade jag eftermiddag/kväll och passade på att börja veckan med ett joggingpass efter frukost. Vis av erfarenhet har jag skärpt till mig och ser nu till att inte glömma mina astma mediciner och kompletterade för säkerhetsskull med en extra dos Bricanyl innan jag stack iväg. Astman hölls i schack men det kändes rätt segt och benen kändes inte alls pigga. Dessuotm var det väldigt blött och geggigt i skogen. Jag lyckades trampa ner i rejält i geggan med båda fötterna, så pass att det blev skotvätt när jag kom hem.... Inget höjdar pass men jag fick det gjort.

Efter stretch, lite styrka och en dusch blev det lydnad för hundarnas del. Jag lånade en bok om lydnadsträning av Nina ("Med sikte på 10:an" av Niina och Kent Svartberg) och efter lite läsning ville jag testa det där med bakdelskontroll. Min tanke är att med hjälp av de övningarna lära Zingo att hålla kroppen rak i alla moment och inte vinkla ut baken till vänster. Vi började inne i köket med motsols snurr (fot och vändningar till vä på stället) och det förstod han ganska kvickt. Sen gick vi över till ingången vid inkallning och även det blev betydligt bättre, han satte sig rakt vid min sida, efter några försök. Zacke var en svårare nöt att knäcka.... Han såg mest förvirrad ut och förstod inte alls vad jag menade med mitt envetna vändande till vänster. Ingången vid inkallning gör han dock bra, men det beror mest på att vi lärt honom att gå runt bakom ryggen på föraren för att komma till vänster sida, då blir det ett rakt sättande. Sen gick vi ut och fortsatte samma övningar, plus fotgående. Zingo kom ihåg vad jag var ute efter och även i fotgåendet var positionen betydligt bättre! Det är en rätt klyftig hund det där, trots allt .

Det blir mer jobb på positionen nu under veckan och jag har gott hopp om att tillslut ha en "rak" Zingo vid min sida!

Zacke är Zacke och så länge han tycker det är kul att träna lydnad är jag nöjd, var han har bakdelen spelar egentligen inte så stor roll så han får vara förvirrad ett tag till.

Idag har hundarna varit på dagis så det blev ingen träning för deras del men jag sprang en sväng i Hackeforsspåret (skönt att slippa geggan!). Idag kändes benen pigga, astman var tyglad och det blev en behaglig runda i jämt tempo. Det är ett rejält kuperat spår men idag kändes backarna små och benen pinnande på uppför i samma takt som de gjorde på plan mark. Skönt! Jag behövde ett pass där jag kände att konditionen och benmusklerna faktiskt finns där.

Nu står blod på upptining i kylen så imorgon blir det varsitt viltspår till grabbarna, och lite lydnad. Jag anmälde mig till lydnadsprov den 13/12 så nu måste jag ligga i med träningen.... Lite läskigt men himla kul ska det bli.