Det fick bli en tur till jourläkaren.... Örat gjorde ONT, det kändes som hela halsen svullnade igen, trots astmamedicin, och jag fick lite lätt panik... Med hjälp av Daniel fick jag en tid hos läkaren och väl där fick jag inhalera mer astmamedicin och fick diverse mediciner utskrivna. Nu har trycket över bröstet släppt, örongången är igensvullen, men det känns som även det lättade när det blev lättare att andas. Dubbla doser Pulmicort (kortison), kortison nässpray och lätt luftrörsvidgande hostmedicin(innehåller Efedrin, är inte det ett dopingpreparat?) tills förkylningen släpper blev domen. Lite hysterisk känner jag mig som ville träffa en läkare NU! men det är ju faktiskt lite lättare att andas och då blir nog sömnen och tillfrisknandet bättre det med. Bara rösten som saknas nu...

Vad är det här för djävulsk förkylning?? Idag vaknade jag med en röst som inte riktigt ville hänga med, men jag kunde kommunicera, nu på eftermiddagen försvann den helt. Jag känner mig frisk i övrigt så jag åkte till jobbet imorse bara för att upptäcka att det inte var helt enkelt att jobba då det hela går ut på att kommunicera via telefon och radio till piloter och andra flygledare. Efter lunch fick jag inte sitta i position mer utan blev hemskickad och nu på eftermiddagen upptäckte jag att rösten är borta.... Jag kan viska, men det är knappt. Jag har dessutom konstant "lock" på höger öra. Det kan knappast bli värre, jag känner mig helt handikappad! Tack och lov finns SMS och med hjälp av det kunde min chef hjälpa mig att byta bort morgondagens arbetspass (jag skulle öppna tornet kl 0550 och sitta själv till 0800) och försöka få tid hos någon läkare istället. Det som ställer till det ytterligare är att Daniel är i Karlsborg och inte kommer hem ikväll, men han får ringa vårdcentralen imorgon i mitt ställe. TUR att man har hundar som lyssnar till visselpipa, så kan de få vara lösa på promenaderna imorgon oavsett min röstkvalite.

Jag är sjuk... Ont i halsen, hosta, värkande muskler och lite feber har fått mig att sjukskriva mig tisdag och onsdag. Halvmaran på lördag ligger i riskzonen och blir jag inte bättre blir det inget springa av. Men jag hoppas fortfarande....

För att pigga upp mig anmälde jag mig själv och mamma till Stockholm Maraton den 5 juni nästa år! Maraton!! Jag känner mig genast mycket bättre!

Har den berömda influensan lyckats slå sina klor i mig?? Jag som ska springa Stockholm halvmaraton om mindre än en vecka.... Just nu sitter jag och fryser, termometern visade på lite lätt feber, halsen känns lite irriterad och jag har börjat hosta.... JAG VILL INTE! Ända sen Daniel blev dålig för en vecka sen har jag knaprat Esberitox och druckit Berocca för att undvika att bli sjuk innan halvmaran är avklarad, men icke.... Håll tummarna för att det går över under natten.

Så till lite roligare saker. Igår var jag och Zingo iväg och tränade för Bitte Lind och Mia Burlin-Hellstrand. Det var en heldag fullproppad med råd och tips - korvstoppning helt enkelt.

Jag var med för att få lite tips om hur jag ska gå vidare med stadgeträningen och för att Flatklubben anordnade träningen och jag var ansvarig för den....

Zingo är ju som en liten krutdurk vid apportering, och det var också vad jag berättade för Bitte och Mia under presentationen, men tro nu inte att han levde upp till det. För första gången någonsin var han riktigt cool!

Vi började med ett kortare lydnadspass för att se vilken nivå hundarna var på och i början var Zingo lite ofokuserad vid fotgåendet men det släppte snabbt. Han inte ens drog i kopplet när dummies kastades, tittade givetvis men satt på rumpan hela tiden och lade sig ner efter en stund.

Resten av dagen fortsatte i samma stil. En samlad och cool Zingo vid passivitet men på hugget vid jobb. Var satt den av och på knappen? På förmiddagen jobbade vi med närsök och "ut". Inga avancerade övningar men jag fick lite tips på hur jag jobba när han blir hård i munnen på dummies. I stort sett på samma sätt som jag redan jobbat, (bra att veta att jag är på rätt spår)men jag måste nog lägga lite mer krut på det. Jag tyckte att han var hårdare än vanligt idag, kanske var det anspänningen som annars visar sig som knallande som kom till uttryck i en hård mun idag. Vid närsöks övningen visade han tydligt att han är på det klara med vad närsökssignalen betyder och även stopp-signalen satt riktigt bra.

Under eftermiddagen blev det jobb med markering och linjetag och att bryta förväntningarna, perfekt för Zingo! Han fick även vara "visningshund" för en linjetags övning med störningar och skötte det galant! Vid markeringarna blev det mera dragningskraft mot den kastade dummyn, och det resulterade i att han knallade två gånger - för att jag viftade med någon hand.... Han satt alltså stadigt under kast och nedslag men 10 sekunder efter nedslaget lyckades jag två gånger "skicka" honom pga oigenomtänkta rörelser. Det ska vi träna vidare på, att jag viftar, pekar, rör mig innan skicket utan att han går i väg. Det positiva vid knallandet var att han genast vände om när jag kallade in och aldrig hämtade dummyn. Mellan övningarna låg han ner vid min sida - cool kille!

Resultatet av träningen blev alltså inte riktigt vad jag tänkt mig - utan bättre! Jag kom dit med förväntningen att ha en överladdad hund i andra änden av kopplet, en hund som ville hämta allt och inte kunde hålla sig i skinnet men fick en lugn och sansad hund i stället. En trevlig överraskning!

Nu ska vi jobba vidare på greppet av dummies och försöka komma underfund med varför han var så lugn och samlad idag. Jag vill ju veta vad som var annorlunda mot tidigare.

Nu ska jag jobba några timmar till och sen blir det hem och kurera mig.

Pappa, tusen tack för att du ställer upp som hundvakt till mina odågor!! Utan dig skulle det inte bli mycket resande....

Det är beskrivningen av eftermiddagens löppass... Benen, och huvudet, var inte riktigt med i början men jag lyckades jobba upp ett riktigt bra flyt ända tills telefonen ringde.... Av någon anledning stannade jag för att se vem som ringde men eftersom det inte var akut tryckte jag av samtalet, och sen var det tungt och segt att hitta tillbaka till flytet. Jag kämpade på och den sista kilometern släppte det och det kändes hyfsat lätt att springa, men det var skönt när det var över. Ca 7,5 km fick jag ihop och det tog 43 min idag. Den främsta anledningen till att det kändes jobbigt idag var nog avsaknaden av mellanmål. Idag hade jag ingen eftermiddagssmörgås utan drack en yoghurt istället men det var nog för lite energi för kroppen. Igår åt jag likvärdigt till lunch men hade en smörgås och frukt till mellanmål och då var det inget problem med orken. Måste skärpa mig med maten och vara noggrannare med vad jag äter och när - men mat är så tråkigt! Privat kock vore något för mig.....

....motionspår är kanske 14 km slingan vid Kinnerstugan norr om Visby.

Det var många år sen jag sprang där senast men igår var det dax att springa där igen. Det var fortfarande jättefint och väldigt lättsprunget trots att det till största del består av mindre stigar med stenar och rötter, så man fick ha koll på var man satte ner fötterna. Jag föredrar att springa på morgnar, eller ialla fall innan lunch, men igår jobbade jag till 1630 så det blev en runda efter det, och det kändes förvånandsvärt bra. I början kände jag mig lite "luddig" i huvudet efter en heldag på jobbet men det släppte efter någon kilometer och sen bara rullade det på. Pigga ben, men kunde inte släppa på riktigt så mycket som jag ville eftersom jag inte ville riskera en vrickad fotled... Första halvan av spåret går uppe på klinten och där fanns en rätt tråkig transportsträcka på grusväg genom ett sommarstugeområde men strax innan 7km vänder spåret ner mot havet och följer klintkanten tillbaka längs små stigar. Solen sken, det blåste lite lagom och vågorna brusade - kan det bli bättre? 84 minuter tog det och sen åkte jag tillbaka till hotellet där jag avslutade med styrka för mage, rygg och armar.

Så här ser det ut från tornet....